Skilda världar.

Idag kommer min bästa kompis och hälsar på mig här i Linköping och det har fått mig att fundera över hur ens egen privata värld har blivit oerört tudelad. Hemma i Vårgårda och trakterna däromkring har man familj, släkt, gamla vänner, gamla klasskompisar, gamla arbetskompisar och annat löst folk som man av en eller annan anledning känner. Samtidigt har man, jag i.a.f., en helt annan värld här i Linköping som inte har någonting med den gamla världen där hemma att göra.

Att ha två platser och "världar" som man kallar hemma skapar en del mentala problem ibland. Man kommer alltid att sakna det ena stället när man är på det andra, även om man oftast inte tänker på det. Men man kan också vända på resonemanget och säga att om man tröttnar på det ena stället ett tag så kan man alltid söka sig till det andra, genom att kanske åka hem till Vårgårda en helg när man är trött på livet i Linköping t.ex.

Vad händer då när man blandar ihop dessa två världar? Jag tycker att det ibland kan kännas lite olustigt att blanda ihop min värld här i Linköping med den jag har där hemma i Vårgårda, men jag tror att det kan bero på det jag nämnde ovan om att det kan vara bra att ha två världar som jag kan söka skydd i om jag skulle stöta på problem. Jag har åkt på en del psykiska motgångar i mitt liv, men jag har aldrig känt mig så säker och trygg som nu p.g.a. att jag alltid vet att det finns ett alternativ.

Kontentan av detta lite smått flummiga inlägg är alltså att det är, enligt mig i.a.f. bra att ha två "världar" och att man inte ska blanda ihop dom allt för mycket, men med det menar jag givetvis inte att min kompis inte får komma hit och träffa mina nya kompisar och så, men det är bra för självörtroendet att ha en värld att fly till ibland som inte är för mycket påverkad av vad som händer här.

Bolin rullar vidare i sin tudelade värld!