Körkort är bra att ha.

Ja tänk vad tiden går fort numera. Idag för två år sedan satte jag mig i en bil tillhörande Birger Thumbs traikskola och bredvid mig satte sig en person från vägverket. Det var återigen dags att köra upp. Ja, jag säger återigen för det här med att ta körkort är inte alltid något som man lyckas med i en handvändning, inte för mig i.a.f.

Det hela började i mitten på december 2004 när jag för första gången är med om att köra upp. Mannen från vägverket är trevlig och allting går jättebra ända tills jag ska köra tillbaka ut på en 90-väg efter att ha svängt in och vänt på en vändplats. När jag ska köra vänster ut på vägen så tittar jag till höger, men av någon outgrundlig anledning tittar jag inte åt vänster. Misstaget jag gör hade troligtvis kostat mig livet om inte bilen hade haft dubbelkommando. Från vänster kommer det en bil i troligtvis runt 100 km/h och hade inte mannen från vägverket ställt sig på bromsen sekunderna innan jag är på väg att köra rakt ut framför bilen så hade jag suttit och pratat skit med St. Per i stället för att sitta och skriva detta nu. Efteråt när vi kommit tillbaka till stan och parkerat så satt jag bara och skakade och var i allmänt chocktillstånd.

Därefter körde jag upp och kuggade två gånger till under januari 2005. Med min körskolelärare och med mina föräldrar så körde jag jättebra, men varje gång det var dags för uppkörning så blev jag så fruktansvärt nervös p.g.a. den nyss nämnda incidenten att jag körde mycket sämre än vanligt och därför kuggades jag.

Men så på morgonen den 16 februari 2005 så var det dags att för fjärde gången ge sig på det här med uppkörning och den här gången la vi upp taktiken lite annorlunda. Alla dom tre första gångerna så kände alla i min omgivning till att jag skulle köra upp, den här gången var det bara morsan och Birger, min körskolelärare, som kände till det, vilket minskade pressen på mig och sedan så fick jag en riktigt bra person från vägverket som var lugn och avslappnad och som lät mig köra en relativt enkel runda och sedan var det klart.

Körkortet var mitt.

Nu så här i efterhand är jag glad att den situationen hände när jag satt i en bil med dubbelkommando, för jag lärde mig verkligen någonting om bilkörning den dagen och det är att aldrig bryta mot grundregeln att alltid se sig för när man kör.

Bolin rullar vidare med sitt älskade körkort!