Gratulationer i mängder

Jaha då var nomineringarna till FLiNS halvt om halvt offentliga då valberedningen har frågat sina nominerade om dom kan ställa upp på den föreslagna posten. Precis som jag ville så har Erik blivit nominerad, dessutom blev han nominerad som kassör som ju är en av dom viktigaste posterna i hela styrelsen så det är kul.

Grattis Erik!

Andra som har nominerats som jag är glad över är Emelie, Elin, Victoria, Evelina och några till som jag har glömt just nu eller som jag inte känner till än.

Grattis till er med!

När jag ändå grattar folk så kan jag ju samtidigt passa på att meddela att Forsman fyller 25 idag.

Grattis Forsman!

Kan ju även passa på att gratta mig själv på namnsdagen i efterskott, eftersom den var i lördags.

Grattis Mattias! ;)

Blev väldigt mycket gratulationer idag, men sånt är ju trevligt så det borde man hålla på med oftare.

Bolin rullar vidare med nya gratulationer!

Ögonblick?

Jag har suttit och funderat den här helgen om hurvida man kan rangordna ögonblick och i så fall hur jag skulle rangordna mina bästa ögonblick. Problemet är att vissa saker som har hänt en, eller egentligen dom flesta, är processer och inte ögonblick. När blir en process ett ögonblick?

I vissa fall går det lätt att peka ut när en process blir ett ögonblick och det är när förväntningar och hopp samlas upp under en längre period och vid ett givet ögonblick så får man reda på om förväntningarna slår ut eller inte. Mitt egna praktexempel på ett sådant ögonblick är när Elfsborg gick och vann Allsvenskan i fjol. Mina förväntningar och mitt hopp om att dom skulle lyckas växte ju succesivt under hela säsongen, men det var först vid ungefär kvart i sju på kvällen den 5 november i fjol som domaren lyfte armarna i vädret och blåste av sista matchen som det var klart att dom hade vunnit och då vällde all min förväntan och mitt hopp över och blev glädje. Ett sådant ögonblick är ett ögonblick av oerhört koncentrerad glädje och det är klart att det blir ett väldigt speciellt och minnesvärt ögonblick då.

I andra fall så hinner man ju bearbeta glädjen under en längre period och då blir det ju inte ett ögonblick som blir minnesvärt på samma sätt. Man kan säga att man sprider ut glädjen över en längre period och det är ju alltid svårare att komma ihåg en känsla som kom smygande. Som exempel på detta skulle jag säga att min studietid här har varit ett bra exempel på det. Det är ju en relativt lång preiod som jag tänker på och samtidigt har den varit konstant kul och rolig, men det går inte att sätta ett specifikt ögonblick på det utan det består av många roliga ögonblick under en längre period. Men det är ju ändå något som är minst lika bra som när man har ett specifikt ögonblick att ta på.

En annan variant är när det är när det är som i första varianten att man bygger upp förväntningarna och förhoppningarna på att nå ett mål, men att vägen dit nästan är viktigare än målet. Så skulle jag nog välja att beskriva min väg till festerist. Vägen dit började när Camilla sa att hon ville se mig i FBI när vi hade kommit tillbaka från jul och nyårsuppehållet och det slutade när jag kom till Kravallentine ungefär sex och en halv vecka senare och alla fick reda på att man kommit med. Men det som har varit häftigast är vägen dit och all den uppmuntran och all den uppskattning man fått av alla möjliga. Det var först då det började sjunka in att jag faktiskt är omtyckt av om inte alla så i.a.f. en överväldigande majoritet av dom jag känner här och det är nog faktiskt det häftigaste jag varit med om, men det är inget specifikt ögonblick, utan det är precis som ovan ett stort flertal ögonblick. Skillnaden mot ovan är att ögonblicken utmed vägen är större än målet, men inte så koncentrerad glädje som i den första varianten av ögonblick.

Nu blev det här inlägget mycket längre och djupare än jag hade tänkt, men det hoppas jag alla har överseende med och i stället skulle jag vilja rikta ett jättestort tack till alla som har stöttat mig och som fortfarande gör det, oavsett om det är indirekt eller direkt som ni stöttat mig så är jag lika tacksam för allt.

Tack ska ni ha!

Bolin rullar vidare mot nya stora ögonblick!

Schyman och shoping

Igår var som jag nämnde i mitt inlägg igår Gudrun Schyman på besök och föreläste på UF. Hon är som jag nämnde en duktig föreläsare och hon fick hela tiden med oss i publiken, men hon var inte så värst duktig på att hålla sig till ämnet som hade med hur man skulle använda feminismen i utvecklingsarbetet utomlands, utan hon pratade i stort sett hela föreläsningen om maktstrukturerna generellt och framförallt i Sverige. Det var även en för min smak alldeles för förenklad syn på kvinnors ställning som underställda som hon gav, men därmed inte sagt att det är ett fint mål med jämställdhet.

Idag har jag varit iväg och shopat nere på stan på förmiddagen och det blev en del i kassarna på vägen hem. Men jag behövde ju en hel del nya kläder så det var bra att man kom iväg till slut. I övrigt har dagen mest bara gått allmänt segt frammåt, har dock hunnit med att tvättta och fixa lite annat också så jag ska la inte klaga allt för mycket.

Bolin rullar sakta vidare frammåt!

Hemdugga i 17 timmar

Ja, tisdagen bjöd på en trevlig upplevelse när det var dags för hemduggan i Mikroekonomin. Kl. 10 när dom lade ut hemduggan på nätet så började folk ramla in hemma hos mig och Elias i Skägget och tillsammans började vi gå igenom hemduggan. Som mest var vi tio stycken som var samlade och det var nog lite för många för då fick man inte så mycket gjort som man skulle kunna önska att man fick. Frammåt eftermiddagen/kvällen började folk gå hem och jag, Elias, Erik, Gustaf, CG och Towe fortsatte att gå igenom frågorna en gång till. Vid midnatt gick den sista av dom, Gustaf, hem och då satte jag mig och började renskrivningen. Jag blev inte färdig förens vid halv fyra på natten och då hade jag hållt på med hemduggan till och från i mer än 17 timmar. Lite för länge för min smak.

Idag har jag varit på föreläsning och även hunnit med att diska, städa, ta ut soporna och smörja kedjan på cykeln. En effektiv förmiddag alltså. Om en timme ungefär så bär det återigen av tillbaka upp till skolan för UF-föreläsning. Det ska bli intressant då det är Gudrun Schyman som ska komma och föreläsa. Även om hon aldrig har varit någon av mina politiska favoriter så är hon ju ändå kunnig och duktig på att tala för sig så det ska bli riktigt intressant.

Bolin rullar vidare bort från allt vad hemdugga heter!

Förfest med fubbisarna.

Jaha då var man med i nästa års FBI då. Vem hade kunnat tro det när man började här för snart exakt ett halvår sedan? Inte jag i.a.f., men nu är det sant och det ska bli en enormt roligt tid. Om inte annat så kan det ju inte gå fel med tanke på vilka det är som kommit med.

Efter att ha varit tvungen att dra lite vita lögner under veckan för att inte avslöja att man kommit med, vilket vi fick reda på i söndags, så stack jag iväg till Statoil i Valla och då kunde man konstatera vilka mer det var som kommit med. När jag kom så stod Camilla där och även Disco-Johan var där och strax därefter kom Jihde, Sara, Nina, Hanna och Tobias också. Efter lite kramkalas så bar det av till Irrblosset och glasshäv och tequila i vanliga dricksglas hos en FM-festerist. Där fick vi även våra fina t-shirts som det står FuBbIs på.

Därefter stack vi över till Hasse och där var hela FBI och tog emot oss och festandet fortsatte. Senare på kvällen bar det av till Kravallentine, men vid det laget har mitt minne svikit mig och allt som hände därefter som jag känner till är sådant andra som har berättat för mig i efterhand, men det var kul oavsett om man kommer ihåg det eller inte.

Det jobbigaste var väl att konstatera på morgonen därpå att man supit bort en tröja, en t-shirt, ett par långkalsonger, min cykel och min mobiltelefon. Som tur var hade CG tagit hand om mobilen och cykeln stod kvar vid skolan, dom andra sakerna tror jag mig veta vart dom finns och dom ska jag leta rätt på i morgon är tanken.

Men att jag skulle att komma att bli festerist trodde jag aldrig från början och jag hade aldrig sökt om det inte hade varit för att vissa personer gjorde allt för att övertala mig. Ni som känner er träffade ni ska ha så mycket tack för stödet. Alla andra ska också ha så mycket tack för all uppmuntran och allt stöd jag fått och jag ska göra allt för att läsåret 2007/08 blir så roligt som möjligt för er alla.

Bolin rullar vidare som fubbis!

Körkort är bra att ha.

Ja tänk vad tiden går fort numera. Idag för två år sedan satte jag mig i en bil tillhörande Birger Thumbs traikskola och bredvid mig satte sig en person från vägverket. Det var återigen dags att köra upp. Ja, jag säger återigen för det här med att ta körkort är inte alltid något som man lyckas med i en handvändning, inte för mig i.a.f.

Det hela började i mitten på december 2004 när jag för första gången är med om att köra upp. Mannen från vägverket är trevlig och allting går jättebra ända tills jag ska köra tillbaka ut på en 90-väg efter att ha svängt in och vänt på en vändplats. När jag ska köra vänster ut på vägen så tittar jag till höger, men av någon outgrundlig anledning tittar jag inte åt vänster. Misstaget jag gör hade troligtvis kostat mig livet om inte bilen hade haft dubbelkommando. Från vänster kommer det en bil i troligtvis runt 100 km/h och hade inte mannen från vägverket ställt sig på bromsen sekunderna innan jag är på väg att köra rakt ut framför bilen så hade jag suttit och pratat skit med St. Per i stället för att sitta och skriva detta nu. Efteråt när vi kommit tillbaka till stan och parkerat så satt jag bara och skakade och var i allmänt chocktillstånd.

Därefter körde jag upp och kuggade två gånger till under januari 2005. Med min körskolelärare och med mina föräldrar så körde jag jättebra, men varje gång det var dags för uppkörning så blev jag så fruktansvärt nervös p.g.a. den nyss nämnda incidenten att jag körde mycket sämre än vanligt och därför kuggades jag.

Men så på morgonen den 16 februari 2005 så var det dags att för fjärde gången ge sig på det här med uppkörning och den här gången la vi upp taktiken lite annorlunda. Alla dom tre första gångerna så kände alla i min omgivning till att jag skulle köra upp, den här gången var det bara morsan och Birger, min körskolelärare, som kände till det, vilket minskade pressen på mig och sedan så fick jag en riktigt bra person från vägverket som var lugn och avslappnad och som lät mig köra en relativt enkel runda och sedan var det klart.

Körkortet var mitt.

Nu så här i efterhand är jag glad att den situationen hände när jag satt i en bil med dubbelkommando, för jag lärde mig verkligen någonting om bilkörning den dagen och det är att aldrig bryta mot grundregeln att alltid se sig för när man kör.

Bolin rullar vidare med sitt älskade körkort!

Nolle-P 2006

Idag var jag och hämtade ut skivan med alla bilder från nolle-p och har sedan jag kom hem suttit och tänkt tillbaka på den perioden och hur rolig den var. Det var tolv dagar med intensivt festande, möten med nya människor och ett möte med en, för mig, helt ny värld. Att se alla bilder på oss som då bara var små oskyldiga nollor som sprang runt i våra STORA rosa t-shirts och var allmänt vilsna är jättekul och man kommer ihåg alla roliga saker vi gjorde.

Men det är attans vad fort tiden går, nollningen har ju redan blivit nostalgi. Nu får man väl snarare snart börja blicka frammåt och se till att på något sätt hjälpa till och se till att nästa års nollor får en lika kul start på sitt liv här på programmet som vi fick. Men än är det ett tag kvar tills dess.

Bolin rullar nostalgiskt vidare mot Nolle-P 2007!

Överge Afrika och flytta till Island i stället.

Jaha då var vi på VSR i lördags och det var väl ok, men jag tycker att det är roligare när det är riktig kravall och man får ta på sig overallen i stället. Även om inte jag drack så mycket så fanns det vissa andra (Coffe) som fick lite mer av det goda under kvällen.

Innan vi stack till VSR så var det förfest hemma hos mig och min sambo i Skägget. När Gustaf och Erik kommit så plockade vi fram min sambos RISK-spel och började spela i väntan på dom andra. Sen höll vi på och spelade det hela förfesten igenom. Tyvärr han vi inte färdigt innan vi stack till VSR så vi lät det stå och fortsatte idag. Tyvärr för mig så förstörde Gustaf mitt Afrikanska imperium och förpassade mig till Island, men samtidigt så gav han min sambo chansen att växa sig för stark för att någon av oss skulle kunna ta honom.

Sen så måste jag också säga att fy fasiken vad Djurgården och Malmö har dragit ner svensk klubbfotboll i skiten. P.g.a. deras usla bravader dom i senaste årens kval till dom europeiska cuperna tvingas nu Elfsborg gå in redan i första kvalomgången mot dom riktiga blåbärsnationerna i stället för andra omgången i kvalet till Champions League. Fy fan för Djurgården och Malmö!

Bolin rullar vidare på Island!

My name is Bond, James Bond.

Igår kväll bar det av till Ryd och HG för att få gå på årets första sittning, tacksittningen. Den gick som sagt Hollywood/kändistema och det var kul att se allas olika utstyrslar och gissa på vilka alla var. Själv hade jag problem med att komma på något så jag tog och gjorde det enkelt för mig och tog skjortan och solglasögonen och spelade Bond. Det var många som hade varit skitduktiga på att komma på bra utstyrslar, bl.a. så var Anders skitlik Jonny Depp i Pirats of Carribean, jag fattade inte först vem det var när jag såg honom utan det var först efter att han började prata som jag fattade vem det var. Annars så var Coffe som Shrek också skitlik.

Sittningen var riktigt bra och väl värt pengarna. Bra gyckel, trevligt sällskap vid bordet och god mat, vad mer kan man begära? Kvällen fortsatte sedan på HG med livemusik, mys i sofforna och papper i Henkes byxor. Efter en ganska kort sväng till Polmagkorridoren för efterfest så bar det av hemmåt och sängen vid fyratiden.

I övrigt så fick jag reda på hur det på IP-tentan. Den klarades av med marginal. Idag har jag också varit och spelat innebandymatch och det var kul för vi bärgade tredje segern för säsongen.

Bolin rullar vidare som Bond!

En dag i seghetens tecken.

Igår blev det en riktigt trevlig kväll som började hos Coffe med att vi käkade lite mat. Vi var jag Coffe och hans kompis Pelle. Efter den goda ugnsstekta falukorven och det omdiskuterade pulvermoset så satte vi oss på Coffes rum och förfestade i några timmar och sen stack vi bort till Kårallen för att gå på VSR. Där var det också trevligt. Vi blev inte kvar hela kvällen utan vi drog oss hem vid typ halv två, två tiden ungefär.

Hela dagen idag har gått i seghetens tecken. Det började med att jag vaknade och fick syn på att jag försovit mig med ungefär 25 minuter och börjar förbanna mig själv för att jag inte gått upp i tid. Efter att jag duschat så upptäcker jag att jag har sett fel på klockan och att jag har gått upp ungefär 40 minuter för tidigt. Efter denna halvtaskiga start på dagen så stack jag till skolan, men först fick jag återigen väcka min sambo innan jag stack så att han också kom upp i tid.

Efter föreläsningarna ringer Coffe till mig och jag hör redan när jag svarar paniken i hans röst. Han hade upptäckt att han tappat bort flera av biljetterna till VSR på lördagen och nu undrade han om jag hade tagit dom, vilket det visade sig att jag tydligen hade gjort för dom låg i min plånbok. Då hade jag räddat hans dag.

Efter det har dagen bara varit rejält seg, men jag får se till att rycka upp mig till tacksittningen ikväll, ska bara komma på vem jag ska klä ut mig till också.

Bolin rullar vidare i sitt sega liv.

Kravallerna avlöser varandra.

Jaha då vart det dags för kravall igen för min del. Detta är den andra kravallen för året då jag var tentakravallen för två veckor sedan. Denna gången är det VSR som gäller både idag torsdag och på lördag. Däremellan så är det dessutom tacksittning på fredagskvällen. En fullsmockad festhelg med andra ord. Idag var jag dessutom inne och köade vid skolan med bl.a. tjejerna från korridoren för att få tag i biljetter till nästa kravall som blir Kravallentine nästa lördag. Nu var det inte mycket till kö så det kändes lite onödigt att komma dit redan vid sju, men vi hade trevligt i.a.f. Dessutom kommer det fler kravaller framöver också och det är ju bara bra för då får man ju användning för sin fina rosablå overall. Så nu ska jag ladda inför ikväll och jag lovar att berätta om hur VSR är för alla er som inte kommer dit.

Bolin rullar vidare i sin fina overall!

Den äkta sanningen om mitt liv.

Då var det dags att avslöja vad det var som sant och vad som var inte riktigt lika sant i mitt förra inlägg.

1. Nej, jag har inte varit förlamad i hela kroppen. Dock har jag haft en sjukdom som gjorde att jag blev förlamad på hela ena halvan av kroppen när jag var fem år. Förr så fick man dras med den sjukdomen i flera år, men som tur var så testade dom en ny metod på mig och jag fick åka hem från sjukhuset efter bara två veckor.
2. Ja det är sant. En "kompis" till mig skulle visa mig hur man kunde skjuta småfåglar med hans storebrors luftgevär och vi gick upp på deras veranda när han vänder sig om och siktar på min mage och trycker av. Vad jag inte visste då var att han inte hade någon amunition i, men det lät ordentligt ändå. Min första reaktion var givetvis att kolla om jag hade något hål i magen, men det gick snart upp för mig vad som egentligen hade hänt, men min "kompis" blev förvånad över att jag reagerade så mycket på hans lilla "skämt". Kan påpekas att vi inte umgås numera av förklarliga anledningar.
3. Ja, vi fick oss en rejäl utskällning av rektorn på vår högstadieskola sista dagen i nian när vi skulle ha tag i biträdande rektorn. Av någon outgrundlig anledning så fick vi för oss att marchera i takt hela vägen till rektorsexpeditionen. Men när vi dundra in på rektorsexpeditionen så blev rektorn fly förbannad och stod och skällde ut oss i flera minuter för att vi stört honom i kafferasten.
4. Ja och det var både jag som filmade och det var farsan han hotade, men morsan var närvarande. Närvarande var dessutom en vän till oss och hennes man och även en annan granne på vars gård vi stod. Det roliga är dessutom att vår väns man jobbar som polis och hon jobbade på socialen och hon konstaterade direkt att han var påverkad och berusad. Som tur är bor inte han kvar i det huset längre.
5. Ja det var jag. Anledningen till att jag tog med den här punkten var bl.a. p.g.a. att det hände i en period då jag fortarande älskade mina papegojor (intresset för dom svalnade senare) och papegojan dog troligtvis av hjärtattack eller något liknande för hon var nog död redan när hon nådde backen och det har blivit lite av ett tankeställare på hur snabbt livet kan ta slut för mig.

Närmast rätt svar var alltså Gustaf, men han valde ju till slut lite fel så det blev inte någon som gissade helt rätt.

Bolin rullar vidare i sitt sanningsenligt konstiga liv!

Sanningar om mitt liv.

Jag blev oerhört inspirerad av Coffes inlägg med fyra sanningar om honom och ett falskt alternativ som folk fick gissa på vilket som var falskt. Därför kommer här ett liknande inlägg om mitt liv. Det är som sagt fem påståenden och fyra av dom är sanna och ett är falskt. Gissa gärna på vilket det är som är falskt och motivera gärna.

1. Jag har varit förlamad i hela kroppen.
2. Jag har blivit beskuten av min "kompis" med ett luftgevär.
3. Jag och mina kompisar fick en rejäl utskällning för att vi marcherade i takt en gång.
4. Jag har filmat en granne när han mordhotar farsan.
5. Jag var otröstlig när en av mina papegojor bokstavligt talat föll död av pinnen en morgon.

Ja nu är det bara att gissa på vilket som kan vara det felaktiga alternativet. Svaret avslöjas om några dagar. Svaret på Coffes hittar ni här.

Bolin rullar vidare i sitt konstiga liv!

Vilken trevlig helg det blev.

Ja, det blev ju en riktigt trevlig helg det här.

I fredags så stack jag till Tornby och handla på förmidagen och även till Willys i Skäggetorp. Där träffade jag på Alexandra som var på promenad (hur spännande det nu kan vara att gå på promenad till Skäggetorp) och hon kom och hängde med hem och hälsa på mig och Elias. Vid sextiden kom min kompis David och hans flickvän från Alingsås och hälsade på. Det var jättetrevigt och vi gick en sväng inne i centrum och käkade.

På lördagen åkte David hem på förmiddagen och Elias hade en kompis som sovit över. Sen kom Erik och vi gick och shoppade öl på systemet och senare efter att han åkt hem kom det ett helt gäng med kompisar till Elias på besök. Därefter så bar det av till Ryd och först blev det ett besök hos Erik innan det var gemensam avfärd mot polmagkorridoren.

Kvällen blev skittrevlig och det var riktigt gott fulvin som bjöds. Det roligaste som hände den kvällen var nog när jag och två av Elias kompisar hade tröttnat på att köa till HG och kom tillbaka till korridoren och dom konstatera att det bara fanns fulvin tillgänglig att dricka. Då frågade dom mig om jag kanske hade något som dom kunde tänkas få/köpa och då jag inte hade något eget så sålde jag två av Eriks öl, han var ju ändå inne på HG och där hade han ju ingen användning för dom. ;) Han var lite småsur på mig sen när han kom tillbaka till korridoren och fick reda på det.

Söndagen har varit en typisk bakisdag, men jag har ändå lyckats läsa ett och ett halvt kapitel i Frank så det har inte varit en helt bortkastad dag i.a.f.

Bolin rullar vidare in i vardagslunket igen!

Skilda världar.

Idag kommer min bästa kompis och hälsar på mig här i Linköping och det har fått mig att fundera över hur ens egen privata värld har blivit oerört tudelad. Hemma i Vårgårda och trakterna däromkring har man familj, släkt, gamla vänner, gamla klasskompisar, gamla arbetskompisar och annat löst folk som man av en eller annan anledning känner. Samtidigt har man, jag i.a.f., en helt annan värld här i Linköping som inte har någonting med den gamla världen där hemma att göra.

Att ha två platser och "världar" som man kallar hemma skapar en del mentala problem ibland. Man kommer alltid att sakna det ena stället när man är på det andra, även om man oftast inte tänker på det. Men man kan också vända på resonemanget och säga att om man tröttnar på det ena stället ett tag så kan man alltid söka sig till det andra, genom att kanske åka hem till Vårgårda en helg när man är trött på livet i Linköping t.ex.

Vad händer då när man blandar ihop dessa två världar? Jag tycker att det ibland kan kännas lite olustigt att blanda ihop min värld här i Linköping med den jag har där hemma i Vårgårda, men jag tror att det kan bero på det jag nämnde ovan om att det kan vara bra att ha två världar som jag kan söka skydd i om jag skulle stöta på problem. Jag har åkt på en del psykiska motgångar i mitt liv, men jag har aldrig känt mig så säker och trygg som nu p.g.a. att jag alltid vet att det finns ett alternativ.

Kontentan av detta lite smått flummiga inlägg är alltså att det är, enligt mig i.a.f. bra att ha två "världar" och att man inte ska blanda ihop dom allt för mycket, men med det menar jag givetvis inte att min kompis inte får komma hit och träffa mina nya kompisar och så, men det är bra för självörtroendet att ha en värld att fly till ibland som inte är för mycket påverkad av vad som händer här.

Bolin rullar vidare i sin tudelade värld!

Vad hände i Januari?

Eftersom jag hade en återblick på 2006 i ett tidigare inlägg så får jag la säga något om vad som har hänt än så länge i år också.

Efter ett nyår tillsammans med syrran och lite vänner så fortsatte jag att jobba sent skift i en vecka innan det bar av till Linköping igen och äntligen få flytta till Skäggetorp på riktigt. Åkte upp med syrran och hennes pojkvän och visade dom stan på lördagen och sen åkte dom hem på söndagen, men då såg jag dom inte så mycket för då hade ja satt igång att börja plugga.

Första veckan i Linköping 2007 genomsyrades av två saker. Den ena var givetvis flytten till Skäggetorp och att packa upp allting och få in mina och Elias vardagsrutiner. Den andra saken var pluggandet inför omtentan på förvaltningskursen. Det blev sena nätter på skolan den veckan, totalt räknade jag ut att jag spenderade mer än 50 timmar på skolan den veckan. Tentan gick bra och jag fick sen G på den och kunde lägga det bakom mig.

Veckan därpå var det dags att plugga inför tentan på Internationell Politikkursen och även seminarier på samma kurs. Men det slutade bra, tror jag i.a.f., för i skrivande stund har jag inte fått resultatet från den kursen än. Sen var det en del festande den helgen och sen drog Nationalekonomin igång med Microekonomikursen, vilket har varit intressant så här långt.

Månaden avslutades med en hel del planering inför framtiden, bl.a. funderades det en hel del kring FBI och det slutade med att jag har sökt dit. Andra saker som planerades en hel del har varit framtida fester och en möjlig tysklandsresa som är på planeringstadiet i mitt och coffes huvuden. För att krydda avslutningen av månaden så har jag också fått en rejäl förkylning vid månadsskiftet.

Framöver kommer jag att berätta lite mer frekvent om vad som händer här i livet.

Bollen rullar vidare in i februari!