Jag har fått många kommentarer i stil med "du är från Borås" och "din jävla boråsare" och eftersom dessa personer som anser att jag är från Borås så måste det ju vara så också, eller? Nja, nu är jag inte från Borås riktigt, utan det är ca. 3.5 mil in till Borås från mitt föräldrahem. Faktum är att jag är uppvuxen i Vårgårda kommun.
Vad är då Vårgårda? Jo det är vad jag skulle karakterisera som en liten håla, eller möjligtvis by om man ska vara snäll med begreppen. Att jag har överlevt i 20 år i den lilla hålan är ett stort mysterium, men samtidigt så kan det ju vara därför som jag pratar om Vårgårda emellanåt eftersom jag fortfarande är i chock över att jag tagit mig därifrån levande.
Nej, riktigt så farligt har det inte varit i Vårgårda, men en sak vet jag och det är att jag aldrig kommer att bosätta mig där igen (det är ett sånt uttalande man brukar få käka upp förr eller senare, men den risken får jag ta). Jag har ju fortfarande många vänner i Vårgårda, men det finns ju också ett antal personer kvar där som jag helst undviker om jag ser dom komma gåendes emot mig på stan. Desutom vet jag aldrig om en ny person som jag träffar känner dessa personer redan och det är ju en stor risk för det på ett så litet ställe där alla känner alla, så därför har jag ingen lust att flytta tillbaka dit.
Men om jag inte föredrar Vårgårda varför säger jag alltid emot när folk säger att jag är från Borås? Gillar jag inte Borås heller? Jo, det gör jag och framförallt gillar jag Borås stolthet IF Elfsborg och egentligen borde jag nog ge upp och acceptera att kallas för boråsarn. Varför jag inte kommit fram till detta tidigare vet jag inte, men från och med nu är jag alltså boråsare. Allt för att göra det enklare för alla runtomkring.
Bolin rullar vidare i Borås!
måndag 29 januari 2007
söndag 28 januari 2007
En återblick på 2006.
Bästa sättet att börja min blogg på vore väl att titta tillbaka på det år som gått (även om dom flesta gjorde detta redan för ungefär en månad sen, men bättre sent än aldrig).
2006 var det klart bästa året i mitt liv så här långt och framför allt det sista halvåret var helt fantastiskt.
Året började med att jag i mitten av januari fick jobb på bemaningsföretaget Contage AB i Vårgårda efter ungefär tre och en halv månad som delvis arbetslös (jag fick jobba halvtid hos morsan). Redan andra dagen så hamnade jag inne på DCU-linen på Autoliv AB:s fabrik i Vårgårda, där jag tillverkade styrenheter till lastbilar, och där jobbade även en jämnårig kamrat sedan tidigare. Sedan jobbade jag skift där inne till och från i sju månader och trivdes jättebra. Fick även testa på en del andra jobb, men återkom alltid dit in efter ett tag.
I april så började den Allsvenska säsongen med mycket rabalder kring dåliga planer, men det bekymmret har inte Elfsborg p.g.a. konstgräset på Borås Arena och den 10 april var det premiärmatch mot ärkerivalen IFK Göteborg, vilket slutade oerhört orättvist oavgjort efter en sen IFK-kvittering, men nu var i.a.f. säsongen igång. Redan i början på säsongen kändes det hur den här säsongen skulle komma att bli oerhört bra för Elfsborgs del, eftersom man låg med i toppen och vann i början på säsongen, vilket laget inte gjort dom senaste fem säsongerna. Vid VM-uppehållet i början på sommaren hade laget fortfarande bara en förlust och låg med i toppen. Det var en härlig känsla.
I övrigt så hände inte så fuktansvärt mycket under våren. I april gjorde jag högskoleprovet för andra gången och höjde mig från 1.5 till 1.6, det var trevligt. I maj skulle jag springa Göteborgsvarvet för tredje året i rad, men kunde tyvärr inte ställa upp p.g.a. sjukdom, och lika bra var nog det för min kondis var inte den bästa. Syrran tog studenten i juni. Det gjorde även vår kompis Lina och syrrans pojkvän Lukas och flera andra gamla bekanta sedan skoltiden. Brorsan slutade nian i samma veva och valde program till gymnasiet, vilket blev el i Herrljunga. Jag valde till universitetet också, men det kommer jag till lite senare.
I juli fyllde jag 20 år och blev myndig på riktigt. Min bästa kompis David fyllde 20 fem dagar före mig och i samma veva flyttade syrran till en egen lägenhet i Alingsås som hon delar med pojkvännen Lukas, även om han flyttade ner från Stockholm lite senare.
Som jag sa så ska jag nu återkomma till universitetsvalet under våren. Att jag ville läsa statsvetenskap visste jag och att Pol.Mag.programmet var det bästa alternativet hade jag också koll på, men den stora frågan var: Vart?
Tidigare hade jag funderat på många universitet, men ganska tidigt under året så bestämde jag mig för Linköping, varför återkommer jag nog till i ett senare inlägg. Under sommaren fick jag tag i ett korridorsrum i Ryds Allé och i början på Augusti åkte jag över till Linköping och hämtade ut nyckeln och bekantade mig lite med staden i två dagar.
Så i mitten av auusti var det dags att börja förbereda inför flytten till Linköping och planera allt runtomkring. Bl.a. gick jag till min chef för att säga upp mig, men han tycke inte att jag skulle säga upp mig utan att jag skulle ta tjänstledigt i stället och det har jag givetvis ingenting emot, eftersom jag (nästan) alltid är garanterad jobb på loven. Så på morgonen på lördagen den 19 augusti bar det av mot Linköping och jag hade officiellt flyttat hemifrån.
Två dagar senare på måndagen den 21 augusti cyklade jag in mot universitetet med en stor klump av oro i magen, men vad fort den försvann efter att uppropet var avklarat och nollningen började. Resten av nollningen var en oerhört ovan och intensiv period, men det var samtidigt dom roligaste två veckorna jag varit med om. Nya vänner i ett överflöd och procenthaltig dricka i lika stort överflöd, det enda som tröt var väl möjligtvis pengarna, men det ordnade sig när csn började skicka in penar på kontot.
Mindre än en månad efter att man börjat på skolan så var det val, vilket givetvis intresserar dom som läser på Pol.Mag. och jag är inget undantag. Jag röstade som många av mina vänner känner till borgerligt och då kändes valresultatet helt rätt. Sen hur det kommer att gå får vi se dom närmaste åren.
Under hösten kom ju Allsvenskan igång igen efter VM-uppehållet, fast med den stora skillnaden att jag nu hade ungefär 22 mil längre till Borås, men jag lyckades ändå pricka in tre matcher under hösten som jag såg live. Men det var inte vilka matcher som helst heller, hemmamatchen mot AIK i början av september var en tidig seriefinal, bortamatchen i näst sista omgången mot Helsingborg på Olympia och framför allt sista omgången hemma i Borås mot Djurgården, där Elfsborg hade serieledningen inför matchen. Matchen är väl kanske inte så mycket att komma ihåg för spelet, även om det var helt ok, utan det är stämningen och publiktrycket som var något så otroligt. Sista kvarten tio minutrarna stod alla upp och hejade fram di gule. Jag har aldrig varit så lycklig över att en människa har sträckt armarna i luften och blåst i en visselpipa som jag var i det ögonblicket domaren gjorde det. 45 år är en lång tid och det märktes i Borås den 5 november 2006 då hela staden brast ut i ett enormt lyckorus. Det var, hur märkligt det än kan låta, kanske DET lyckligaste ögonblicket i mitt liv (jag vet, jag har inte mycket till liv).
Sedan följde en höst i skolan med mycket pluggande och mycket festande. Den ena kursen efter den andra avlöste varandra och även om vissa föreläsare var bättre och sämre än andra så var det ändå intressanta ämnen. Jag började gå på Utrikespolitiska Föreningens (UF) föreläsningar och även en del andra intressanta föreläsningar vid sidan av dom ordinarie föreläsningarna på programmet. Utanför skolan avlöste den ena festen den andra och den ena utekvällen med den andra och kul var det varenda gång (även om jag inte kommer ihåg allt från en av kvällarna). Jag började även spela innebandy i programmets nystartade korplag Elviras Grustag och det har varit hur kul som helst.
Året avslutades hemma med tre veckors sent skift på jobbet och julfirande med familjen. Nyår firades tillsammans med syrran, Lukas och några kompisar med lite raketer och sällskapsspel.
Jag hoppas och tror att 2007 kan bli ännu bättre, men det blir tufft att upprepa det lyckliga året 2006.
Bolin rullar vidare in i 2007!
2006 var det klart bästa året i mitt liv så här långt och framför allt det sista halvåret var helt fantastiskt.
Året började med att jag i mitten av januari fick jobb på bemaningsföretaget Contage AB i Vårgårda efter ungefär tre och en halv månad som delvis arbetslös (jag fick jobba halvtid hos morsan). Redan andra dagen så hamnade jag inne på DCU-linen på Autoliv AB:s fabrik i Vårgårda, där jag tillverkade styrenheter till lastbilar, och där jobbade även en jämnårig kamrat sedan tidigare. Sedan jobbade jag skift där inne till och från i sju månader och trivdes jättebra. Fick även testa på en del andra jobb, men återkom alltid dit in efter ett tag.
I april så började den Allsvenska säsongen med mycket rabalder kring dåliga planer, men det bekymmret har inte Elfsborg p.g.a. konstgräset på Borås Arena och den 10 april var det premiärmatch mot ärkerivalen IFK Göteborg, vilket slutade oerhört orättvist oavgjort efter en sen IFK-kvittering, men nu var i.a.f. säsongen igång. Redan i början på säsongen kändes det hur den här säsongen skulle komma att bli oerhört bra för Elfsborgs del, eftersom man låg med i toppen och vann i början på säsongen, vilket laget inte gjort dom senaste fem säsongerna. Vid VM-uppehållet i början på sommaren hade laget fortfarande bara en förlust och låg med i toppen. Det var en härlig känsla.
I övrigt så hände inte så fuktansvärt mycket under våren. I april gjorde jag högskoleprovet för andra gången och höjde mig från 1.5 till 1.6, det var trevligt. I maj skulle jag springa Göteborgsvarvet för tredje året i rad, men kunde tyvärr inte ställa upp p.g.a. sjukdom, och lika bra var nog det för min kondis var inte den bästa. Syrran tog studenten i juni. Det gjorde även vår kompis Lina och syrrans pojkvän Lukas och flera andra gamla bekanta sedan skoltiden. Brorsan slutade nian i samma veva och valde program till gymnasiet, vilket blev el i Herrljunga. Jag valde till universitetet också, men det kommer jag till lite senare.
I juli fyllde jag 20 år och blev myndig på riktigt. Min bästa kompis David fyllde 20 fem dagar före mig och i samma veva flyttade syrran till en egen lägenhet i Alingsås som hon delar med pojkvännen Lukas, även om han flyttade ner från Stockholm lite senare.
Som jag sa så ska jag nu återkomma till universitetsvalet under våren. Att jag ville läsa statsvetenskap visste jag och att Pol.Mag.programmet var det bästa alternativet hade jag också koll på, men den stora frågan var: Vart?
Tidigare hade jag funderat på många universitet, men ganska tidigt under året så bestämde jag mig för Linköping, varför återkommer jag nog till i ett senare inlägg. Under sommaren fick jag tag i ett korridorsrum i Ryds Allé och i början på Augusti åkte jag över till Linköping och hämtade ut nyckeln och bekantade mig lite med staden i två dagar.
Så i mitten av auusti var det dags att börja förbereda inför flytten till Linköping och planera allt runtomkring. Bl.a. gick jag till min chef för att säga upp mig, men han tycke inte att jag skulle säga upp mig utan att jag skulle ta tjänstledigt i stället och det har jag givetvis ingenting emot, eftersom jag (nästan) alltid är garanterad jobb på loven. Så på morgonen på lördagen den 19 augusti bar det av mot Linköping och jag hade officiellt flyttat hemifrån.
Två dagar senare på måndagen den 21 augusti cyklade jag in mot universitetet med en stor klump av oro i magen, men vad fort den försvann efter att uppropet var avklarat och nollningen började. Resten av nollningen var en oerhört ovan och intensiv period, men det var samtidigt dom roligaste två veckorna jag varit med om. Nya vänner i ett överflöd och procenthaltig dricka i lika stort överflöd, det enda som tröt var väl möjligtvis pengarna, men det ordnade sig när csn började skicka in penar på kontot.
Mindre än en månad efter att man börjat på skolan så var det val, vilket givetvis intresserar dom som läser på Pol.Mag. och jag är inget undantag. Jag röstade som många av mina vänner känner till borgerligt och då kändes valresultatet helt rätt. Sen hur det kommer att gå får vi se dom närmaste åren.
Under hösten kom ju Allsvenskan igång igen efter VM-uppehållet, fast med den stora skillnaden att jag nu hade ungefär 22 mil längre till Borås, men jag lyckades ändå pricka in tre matcher under hösten som jag såg live. Men det var inte vilka matcher som helst heller, hemmamatchen mot AIK i början av september var en tidig seriefinal, bortamatchen i näst sista omgången mot Helsingborg på Olympia och framför allt sista omgången hemma i Borås mot Djurgården, där Elfsborg hade serieledningen inför matchen. Matchen är väl kanske inte så mycket att komma ihåg för spelet, även om det var helt ok, utan det är stämningen och publiktrycket som var något så otroligt. Sista kvarten tio minutrarna stod alla upp och hejade fram di gule. Jag har aldrig varit så lycklig över att en människa har sträckt armarna i luften och blåst i en visselpipa som jag var i det ögonblicket domaren gjorde det. 45 år är en lång tid och det märktes i Borås den 5 november 2006 då hela staden brast ut i ett enormt lyckorus. Det var, hur märkligt det än kan låta, kanske DET lyckligaste ögonblicket i mitt liv (jag vet, jag har inte mycket till liv).
Sedan följde en höst i skolan med mycket pluggande och mycket festande. Den ena kursen efter den andra avlöste varandra och även om vissa föreläsare var bättre och sämre än andra så var det ändå intressanta ämnen. Jag började gå på Utrikespolitiska Föreningens (UF) föreläsningar och även en del andra intressanta föreläsningar vid sidan av dom ordinarie föreläsningarna på programmet. Utanför skolan avlöste den ena festen den andra och den ena utekvällen med den andra och kul var det varenda gång (även om jag inte kommer ihåg allt från en av kvällarna). Jag började även spela innebandy i programmets nystartade korplag Elviras Grustag och det har varit hur kul som helst.
Året avslutades hemma med tre veckors sent skift på jobbet och julfirande med familjen. Nyår firades tillsammans med syrran, Lukas och några kompisar med lite raketer och sällskapsspel.
Jag hoppas och tror att 2007 kan bli ännu bättre, men det blir tufft att upprepa det lyckliga året 2006.
Bolin rullar vidare in i 2007!
lördag 27 januari 2007
Så var jag också bloggare.
Jaha då ska la jag också testa på det här med blogg, men exakt vad jag kommer att skriva om vet jag inte riktigt, men det märker jag väl med tiden. Jag lovar också att försöka hålla min blogg uppdaterad relativt ofta, alltså minst en gång i veckan.
Mattias Bolin
Mattias Bolin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)